Massivt pussel med takelement

De första yttertakselementen är resta i norra ändan av Odet. Att sätta ihop dem har varit som ett massivt pusselspel med hopsättning av skyddsräcken och trianglar, men att flytta och passa in elementen hör inte till de lättaste jobben: elementen är 12 meter långa och nästan en meter tjocka. Bredden varierar med elementet och alla väger tusentals kilo.

– Bara två eller tre element i taget har kunnat hämtas med långtradare till byggplatsen. De största styckena väger åtta ton, berättar YIT:s ansvarige arbetsledare Tero Seppänen.

I månadsskiftet augusti–september monterades en ljusröd gipsplatta som fungerar som brandskydd och blir täckt av ett undertak som installeras senare. På tredje våningen var byggandet av en utpräglat arkitektonisk konstruktion för lokalen i norra ändan samtidigt på gång, det vill säga balkongen som syns i bakgrunden.

Nostimet_ja_kipsilevynleikkausta

Yttertakselementen hissades ned på färdiga konsoler i vita stålkonstruktioner och skruvades på plats. Estniska Timbeco Woodhouse Oü ansvarade för tillverkningen av elementen och har nu påbörjat installationsarbetena. Figursågningen av styckena gjordes vid Timberpoint Oy:s fabrik i Lovisa.

Elementen prefabricerades detaljerat med till exempel platser för takfönstren och en sådan syns som en åttakantig infällning på bilden. I fogfyllningskedet fylls elementens långa sidor med specialuretanskum och de korta med mineralull. Det är viktigt att man samtidigt kontrollerar att det blir en luftspalt kvar i fogens översta del emedan det träbyggda taket också måste vara ventilerat.

Balkongen får egna brunnar

Medborgarbalkongen väntar på att ytarbetena inleds, det vill säga att man börjar gjuta betong och lägga vattenisoleringar, varefter man kan lägga småplattor och träbeklädnad.

För att bekämpa halka på balkongen har konstruktionen inbyggda eluppvärmda linjedräneringsbrunnar, som hålls öppna också vid köldgrader så att vattnet rinner snabbt bort från balkongen.

På tredje våningen i biblioteket förbereder man sig för att installera fasadglas. Byggandet av stödkonstruktionerna för glasen har börjat i norra ändan. Glasen sträcker sig från golv till tak och YIT:s arbetsledare Mansoor Ardam visar var de installeras: i egna konsoler bakom medborgarbalkongen.

Gjutandet av den sista betongplattan i södra gaveln på den tredje våningen i slutet av augusti visade sig vara en icke ringa prestation. En gjutning kan aldrig lämnas på hälften och den här gången pågick den från klockan fem på morgonen till åtta på kvällen. Gaveln slukade över 200 kubikmeter betong.

Gjutningarna av golven på andra våningen är över, men sittområdets stegvis stigande fält med hålbjälklag får ännu sällskap av steg som gjuts på plats. Betongdamm i området dammsögs bort emellanåt.

Här fäster man konsoler för väggkrön eftersom det börjar byggas mellanväggar på andra våningen. På tredje våningen förbereder man sig också för att lägga undertag och golv.

Ankarvajrarna spändes för sista gången

Man har nu kommit så pass långt med stomarbetena att de ankarvajrar i stålbågarnas lådor som bär upp biblioteket kunde dras åt för tredje och sista gången.

På så sätt uppnådde brobågarna sin slutliga bärkraft. På bilden syns stålbågarnas norra ändkapsel och dess stålplattor.

Åtdragningen gjordes med en hydraulisk domkraft – det finns bara två sådana i Europa. En av dem fick E.M.Pekkinen Oy till Finland till låns för eget bruk för tre dagar. Pekkinen utförde spännarbetet. Efter arbetsskedet kapades vajrarna och ändorna på vajerknippena pluggades igen. Fotografi: Mansoor Ardam.

Arbetsledare Mansoor Ardam ville ta reda på hur mycket dragplattan rör på sig under åtdragningen. Han lade två stålplattor på vardera sidan av en golvfog och kunde med hjälp av streckmarkeringar se hur den åtdragna plattan förskjutits en centimeter i relation till en referenspunkt. De dilatationsfogar i golvet på första våningen som hade lämnats öppna kunde nu gjutas ihop.

Biografens flytande golv

Det är även aktuellt att gjuta golvet i bibliotekets biograf på första våningen.

Av audiotekniska skäl utnyttjas en flytande betongplatta i stommen för biografen. Ovanpå den gula ljuddämpningsmattan Sylomer på bilden läggs en ytplatta och mattan isolerar plattan från stomkonstruktionen. På så sätt leds inte ljud från biografen till stommen och längs den till andra delar av huset.

Inredningsmaterial börjar skönjas på planeringsbordet

När stommen och golvgjutningarna är klara kan man så småningom börja tänka på inredningsmaterial. Byggplatskontoret har så smått börjat få olika slags broschyrer och prover på bland annat golvmaterial.

Mansoor Ardam och Tero Seppänen berättar att det inte ännu finns några beslut eller avtal, men att man har fört tidiga diskussioner med olika leverantörer.

Inredningsmaterialen kommer att väcka många diskussioner emedan alternativen är otaliga vad gäller såväl material som färger. Praktiska och visuella värden borde skaka hand och linjen man bestämmer sig för ska tillfredsställa den stora allmänheten.

Sommaren är inte slut ännu, åtminstone av en blomsterampel av en YIT-hjälm att döma. I dessa dagar bygger cirka hundra människor biblioteket. Sommararbetstagare utförde sin praktik så tacknämligt YIT värvade dem till timanställda. När studier och arbete går samman möts teori och praktik.

 

Text och foton: Liisa Joensuu/Tmi Magic Words

Rask takt på alla våningar

Även under semesterperioden har byggarbetena för Odet fortsatt i rask takt överallt i huset, från källaren till takkonstruktionerna. Installationer, rördragningar, svetsningar, gjutningar och inspektioner framskrider i husets skrymslen, men vad gäller byggandet har man också uppnått en stor etapp som syns utåt: balkongens stomme är färdig. Medborgarbalkongen, som skjuter ut från Odets västra sida, öppnar unika utsikter mot Helsingfors värdefullaste kärna.

Svetsningarna av balkongens fogar slutfördes under de sista två veckorna i juli. Det finns ännu mycket som påkallar arbete, bland annat ytkonstruktionen som kommer på stålplåtelementen. När balkongen är färdig erbjuder den en ojämförlig panoramautsikt mot Kiasma, Riksdagshuset, Musikhuset och Finlandiahuset. Även tornet på Nationalmuseet skymtar vid horisonten. Det här är en plats som tål att besökas!

Kansalaisparveke alakantti

Sedda nerifrån är stålkonstruktionerna som stöder balkongen nästan konstverk. De syns ändå inte utan är beklädda med trä, liksom även resten av husets stålstomme. Stommen är nu färdig, inspektionerna av dess konstruktioner pågår. Korsverkens fogar granskas med ultraljud på samma sätt som stålbågarna som bär huset. Efter att stommen har godkänts står fasadelementen i tur, och på byggplatsen har man redan beredskap för installering av de första elementen.

Den nordliga ändan kommer före den södra

På ytterväggarna på det nordliga blocket har man dragit skyddande plastöverdrag mot regn, därför att de första träbeklädnaderna monteras mot norr. Där börjar även arbetena inomhus.

– Beredskapsnivån är högst i den norra ändan, men arbeten görs hela tiden i hela huset. Golvarbetena har framskridit på önskat sätt i alla väderstreck: hålbjälklagena har installerats och över hälften av golven har gjutits. Några golvfogar lämnade vi medvetet öppna på platser där husets brokonstruktion ännu spänns, berättar YIT:s arbetsledare Mansoor Ardam.

Den fullständigt unika helheten kräver av huvudentreprenören god förhandsplanering, noggrann övervakning och att strikt hålla tidsschemana.

– I det unika projektet är varje arbetsskede individuellt och tar tid. Vi måste kräva att alla aktörer håller tidsschemat, därför att arbetenas framskridande ibland kan bero på små faktorer och det är svårt att komma ifatt tidsschemat om det inte håller. Vid Odet lyckas inte systematisering. Vi kan inte arbeta som på en bilfabrik: lägga delar på ett löpande band och montera, förklarar Mansoor Ardam.

Byggnadens husteknik med sina otaliga rördragningar har under sommaren fortskridit från källaren och uppåt. Rören har stigit till andra våningen där deras konsoler svetsades i taket i juli. I källaren brandskyddas ventilationsmaskinerna.

Det finns så mycket husteknik att man genom att titta på datormodellen lätt kan få den uppfattningen att det rör sig om en större anläggning. En lekman kan missta sig och tro att det är en fabrik eller ett fartyg. Olika planerares kombinerade modell visar hur de tekniska systemen, till exempel ventilationsrören, löper mellan rummen. Den stora triangeln som syns i mitten visar en ljusöppning som lämnas mellan våningarna. Omkring den installeras ett glasräcke och genom öppningen ser man den nedre våningen.

På andra våningen byggs de första innerväggarna. Våningen kommer att få bland annat studiolokaler, ett datorklassrum, arbetsrum att hyra samt kontors- och konferensrum.

En del av rummen får kompakta väggar och en omsorgsfull ljudisolering, för andra rum räcker det med glasväggar. Nu görs väggkrön, det vill säga konstruktionerna som syns ovanför glaset på bilden.

Massiv trappa

 Ungefär mitt i huset installeras en väldig svängd ståltrappa som förenar tre våningar med aulan. Den blir ett anslående element som hjälper en att orientera i byggnaden.

På andra våningen finns ett omfattande sittområde som med små steg stiger uppåt. Ståltrappan finns i närheten av sittområdet i en rund öppning. Korsverken och pelarna för husets stomme blir delvis synliga, men bekläs.

I konstruktionerna hat det lämnats en väldig öppning genom våningarna som väntar på att trapphelheten på 75 ton blir färdig. Trappan tillverkas av Normek Oy, som också har tillverkat stålbågarna som bär upp byggnaden. Installeringen torde infalla i december.

Attityden avgör också vid byggande

Arbetsledaren Mansoor Ardam har sin egen filosofi om byggande och hur det framskrider. Han lånar ett afghanskt ordspråk enligt vilket den som har 40 ministrars hjärnor i fickan klarar sig i spelet.

– Vid allt byggande ska de delaktiga vara kloka på förhand och förbinda sig till sitt bästa. Efterklokhet hjälper ingen. Alla delaktiga måste kunna fatta beslut och man får inte bolla saker fram och tillbaka. Vid byggande finns det alltid parter som inte störs av att någonting bli hängande, men byggplatsen kan inte stå och vänta. Inte ens små saker får ligga utspridda, det må sen vara fråga om bara en mutter. Det viktigast är rätt attityd: don’t do your best – do whatever it takes!

 

Fotografier och text: Liisa Joensuu/Tmi Magic Words

Datamodelleringsbilder: konstruktionsteknik och VVS-planering Ramboll, arkitektplanering ALA-arkkitehdit.

Medborgarnas vardagsrum väntar på att få ett yttertak

Efter midsommaren har byggplatsen för Odet nått en vändpunkt, när arbetena med såväl takkonstruktionerna som stommen är så gott som färdiga. Ännu i juni anländer de första elementen för yttertaket till byggplatsen.

– Stommen i stål för byggnaden blir klar enligt planerna före mitten av juli, berättar YIT:s arbetsledare Mansoor Ardam (till vänster) och ansvarige arbetsledare Tero Seppänen. Bakom dem på en skärm på byggplatskontoret visas bilden från en live-kamera där man kan se hela arbetsplatsen med Odet i fågelperspektiv.

Så som meddelandet som ställts upp på Medborgartorget berättar är Odet på väg att bli ett eget vardagsrum för besökarna. Än så länge strilar regnet rakt in i vardagsrummet, men så småningom ska de vita stålkonstruktionerna på tredje planet få ett yttertak över sig och fasadglas längs sina sidor.

– Yttertaket byggs i trä. Det byggs av limträelement, med en yta av bitumenfilt. Elementen är nära en meter tjocka då de till exempel redan färdigt är värmeisolerade. Taket får sin något välvda form redan när elementen monteras, eftersom de har sågats redan på fabriken, säger Mansoor Ardam.

På tredje våningen är fasaden helt och hållet av glas. Ett stycke modellglas speglar den visuella idén för tredje våningen: upptill är glaset opakt vitt, men får gradvis öppningar tills det blir helt klart och transparent nertill … eller som Mansoor Ardam kreativt förklarar, glaset är upptill likt ett jämt snötäcke medan det snöar i mitten innan det klarnar. Måhända tanken på snöfall gjorde männen allvarliga mitt på sommaren?

Men först måste taket bli stabilt

Kring midsommaren kunde man höra ett rätt ljudligt klingande på Odets byggplats. Den nya ljudvärlden uppstod när takets vita stålkonstruktioner spändes.

I installationsskedet lämnades takbalkarna en aning löst åtdragna. På så sätt gav de efter vid behov under hopsättningen. Arbetet med att dra åt fogarna gjordes efteråt, en bult i taget. En montör i en personlift använde en bultmaskin för uppgiften och från jobbet spreds ett bultande och klingande ljud i omgivningen.

På grund av tak- och balkongarbetena har området framför byggnaden den senaste tiden varit fyllt med både lyftkranar och personliftar. Den största kranen, Havator, en fackverkskran med larvfötter på 300 ton, är snart klar med sitt jobb. Blågula Havator kom till byggplatsen i januari för installering av stålbågarna, som bär upp byggnaden, och har också använts till att lyfta upp takets ståldelar. Havator demonteras i juli.

På västra sidan av biblioteket mot Medborgartorget byggs en balkong för besökarna. I juni installerades stålfackverk mitt i huset till stöd för balkongen. Med kranens kättingar flyttades balkarna lätt, men det behövdes mannakraft att styra dem i lämplig vinkel för att sättas fast.

Under stålbågarna finns det just nu en hel djungel av stödtorn, som bär upp gjutformarna ovanför dem. Formarna och stödtornen kan demonteras när det horisontella betongvalvet har gjutits och fått torka så att det bär. Betongvalven som gjuts på plats stöder stålbågarna.

Det jämna golvet är egentligen välvt

De flesta golv i biblioteket består av hålbjälklag eller fält av sådana. Hålbjälklag har använts sedan 1970-talet inom såväl offentligt som bostadsbyggande och de är ett snabbt sätt att åstadkomma stora ytor.

Så som namnet antyder är ett hålbjälklag ihåligt och har längsgående hålrum som gör att plattan är avsevärt lättare än plattor utan hålrum trots att den är av armerad betong. I hålrummen kan man dra till exempel elkablar. I nederkanten av plattorna löper en förspänd stålomspunnen vajer som gör att man får en spänning som ökar bärigheten.

– De åtspända vajrarna gör plattorna en aning välvda. Fastän fälten med hålbjälklag ser jämna ut, är de ändå en aning välvda, förklarar Tero Seppänen.

Nästan alla hålbjälklag i biblioteket har monterats. Fältet med hålbjälklag som utgör golvet på den översta våningen är samtidigt taket på våningen under. I dagarna pågår foggjutningen av hålbjälklagen varefter de enskilda långa plattorna bildar ett sammanhängande fält.

I norra delen av huset har man redan kommit längre och gjuter golvet. Här jämnas golvet i ventilationsmaskinrummet ut efter betonggjutningen. Förutom i källaren i huset finns det ventilationsmaskinrum även här på plan 1M.

Installeringen av hustekniken i bibliotekets källare har framskridit problemfritt. För stamledningarnas del är arbetena klara till 90 procent och installeringen av ventilationsmaskinerna är i full gång. Snart börjar olika slags rör komma upp längs schakten från källaren till de övre våningarna. Elmontör Aarno Lehtinen (till vänster) från ARE höll ett möte på byggplatsens kontor tillsammans med arbetsledare Janne Kurikka och arbetsplatsingenjör Ville Nevala från YIT, för att installeringen av kabelhyllorna pågår.

 

Text och foton: Liisa Joensuu/Tmi Magic Words

Från praktikant till mästare

Med sommaren kom även studerande inom byggbranschen till Odes byggplats för att skaffa sig värdefull erfarenhet som stöd för sina yrkeshögskole- eller universitetsstudier. Den första sommaren innebär i regel så kallad overallpraktik, det vill säga orientering i arbetet på byggplatsen ur arbetstagarens synvinkel. Mer erfarna studerande övar sig att leda arbetet.

Sommarjobbarna skattar sig lyckliga över att få vara med i ett enastående projekt. Det unika byggnadssättet lär en mycket och arbetserfarenhet från en historisk byggplats ser bra ut i CV:n. Miika Ranta (till vänster) och Anniina Kallioniemi (till höger) ska utexamineras till byggmästare från yrkeshögskolan Metropolia. Annukka Laurila (i mitten) studerar till diplomingenjör vid Aalto-universitetet.

Även om Miika Ranta ännu är ung, 23 år gammal, har han redan avlagt grundexamen i husbyggnad och skaffat sig gott om erfarenhet från byggbranschen. Han har blivit bekant med såväl vattenskadesaneringar, plåtbeslagningar, att förse med lister som att montera fönster och utrustning.

– Här på Ode utför jag arbetsledningspraktik och ansvarar för glasväggarna inomhus och för de flyttbara glasväggarna. Jag bekantar mig med kvalitetskraven, mäter nödvändiga mängder och planerar och fastställer tidsscheman för olika arbeten. När glasentreprenören kommer till byggplatsen får jag leda arbetet för första gången. Sommaren kommer att ge mig utmärkt erfarenhet med tanke på byggmästaryrket.

”Industriminister” i overall

Annukka Laurila, 22, som studerar maskin- och byggnadsteknik vid Aalto-universitetet, har en förbryllande dubbelroll: hon bekantar sig med byggplatsen som praktikant men arbetar samtidigt i en hög position som industriminister vid Maskiningenjörsgillet.

– I Maskiningenjörsgillet finns hundratals studerande och jag ansvarar för gillets företagskontakter. Jag anskaffar finansiering och underlättar möten mellan studerande och företag. Jag kom till Odes byggplats efter att jag tog kontakt med YIT i gillets ärenden. Jag blev tillfrågad om jag själv redan hade ett sommarjobb.

– Odes byggplats ger mycket, eftersom den är så unik. Det är spännande att se hur man bygger en stor massa på bågar och hur bågarna fungerar som stödjepelare. Här lär man sig mer än på mindre byggplatser.

Byggmästaryrket i blodet

Anniina Kallioniemi, 24, medger att hon studerar till mästare i sina släktingars fotspår. Hennes pappa arbetar som byggmästare och i släkten finns både byggnads- och diplomingenjörer och arkitekter. Även om pappan uppmuntrade Anniina till branschen var beslutet sist och slutligen hennes eget och intresset för branschen bara växer hela tiden.

– Pappa säger att jag lämpar mig som byggmästare eftersom jag är matematisk, social och beslutsam. Själv tänkte jag först mig någon humanistisk bransch och började studera till agrolog. Jag avlade agrologexamen vid en yrkeshögskola för ett år sedan. Jag är intresserad av hästar men beslutade att endast ha dem som hobby. Jag har en egen häst och äger en del av en travhäst. Dessutom sysslar jag med fotografering av hästar.

– Jag är ivrig att få arbeta på Odes byggplats! Nu byggs det något exceptionellt och dessutom på en fantastiskt fin plats!

Stålstommen på tredje våningen

Bibliotekets två nedersta våningar ovan jord får träbeklädnad men på tredje våningen är fasadmaterialet glas. Under början av sommaren har byggandet framskridit till stålkonstruktionerna på tredje våningen som bär upp glaselementen.

De vita ståldelarna som bär upp glasen kommer att vara synliga också i den slutgiltiga byggnaden. De gråa bjälkarna och pelarna på de nedre våningarna täcks bakom beklädnader. Den vita stommen på tredje våningen byggs ut så småningom mot söder.

– Glaselementen för fasaden tillverkas förmodligen i två olika fabriker, eftersom behovet är så stort. På glasen ska finnas en print som är vit upptill men tunnas ut längre ned. För närvarande pågår planeringen, varefter helheten skickas för beställning, berättar den ansvariga arbetsledaren Tero Seppänen från YIT. Hans konstnärliga kaffekopp har målats av hans förstfödda på daghemmet för några år sedan.

Man har börjat ta ned stödkonstruktionerna för stålbågarna som bär upp byggnaden, eftersom bågarna är färdigt svetsade och den platsgjutna plattan som stöder bågarna har spänts. Avlägsnandet av stöden gör det möjligt att montera hålplattorna vid bågarna och att bygga ut stålkonstruktionerna på tredje våningen mot söder.

Siffrorna berättar vad som händer på byggplatsen

Föreståndaren för byggplatskontoret Paula Antila ser byggandet av Ode ur ett helt eget perspektiv, genom siffror. Merparten av hennes arbetsdag gåt åt till hantering av inköpsfakturor. De skvallrar om såväl inkomna material som utförda entreprenader.

Paula Antila 2

– Jag kontrollerar att fakturorna verkligen hör till projektet och stämmer överens med avtalen. Jag säkerställer också att varorna har levererats och att det finns fraktsedlar med arbetsledningens underskrifter för samtliga leveranser. Vi har i någon mån delat uppgifter med arbetsledningen. Även andra personer deltar i kontrollen av fakturorna och, i enlighet med vår arbetsfördelning, fördelar vi dem till budgeten, det vill säga till den målrelaterade utvärderingen. Jag har som uppgift att kontera fakturorna på bokföringskontona och skicka dem vidare för cirkulation för godkännande.

Allt som allt passerar fakturorna upp till tio par händer. Därmed är det mycket svårt för ovidkommande fakturor att gå vidare ens under semesterperioden.

– Kontrollen sker i flera steg såväl vid YIT som inom stadens organisation. Dessutom har de ordinarie anställda aldrig semester samtidigt. Själv vikarieras jag av en erfaren kollega.

I maj nådde Paula en viktig milstolpe i sin karriär när hon hade arbetat vid YIT i tio år.

 

Text och foton: Liisa Joensuu/Tmi Magic Words

Distansarbete på bibliotek

En freelance-redaktör flyttade sitt hemkontor till biblioteket. Hur är biblioteket som distansarbetsplats? Läs mer om de goda och dåliga sidorna med en arbetsdag på biblioteket.

Jag kommer till biblioteket vid halv nio en vardagsmorgon. Jag har valt Bibliotek 10 tack vare dess goda läge och långa öppettider. Bibliotek 10 är dessutom något av en miniatyrmodell av Ode: många av dess nuvarande tjänster ska flyttas till Ode när det blir färdigt.

Jag ställer min dator med penna och memoblock på ett arbetsbord för två personer. Det finns redan nästan tio andra distansarbetare på plats så jag får inte välja bord helt fritt. De andra tycks skriva på dator eller för hand och en tittar på en film med hörlurarna på.

Vid min egen plats har jag ett litet bord, en mjuk stol med armstöd och ett eluttag i närheten till mitt förfogande. Belysningen är bra även om jag sitter långt bort från fönstren. Bibliotekets trådlösa nätverk fungerar fint.

Också arbetsron är överraskande bra trots en pågående renovering av biblioteket. Renoveringsarbetet bullrar jämnt i bakgrunden och inte ens en grupp skolelever som kommer till biblioteket senare på dagen stör mig. Även om man nuförtiden får tala med normal röst på biblioteket och människor kommer och går är biblioteket en lugnare arbetsplats än de flesta caféer. Under de två första arbetstimmarna lyckas jag få mycket skrivet och många uppgifter gjorda.

Hur kan man visa att platsen är upptagen?

Allt går bra tills jag måste gå på toa. Eftersom jag är ensam – och misstänksam av mig – är jag tvungen att samla ihop alla mina saker för bara en liten paus. Jag minns diskussionen om arbetslokaler där man önskade att det ska finnas låsbara bänkar och fack på Ode. Vilken utmärkt idé.

Förhoppningsvis är både stolarna och borden på Ode också justerbara. Även om det är bekvämt att arbeta på Bibliotek 10 är ergonomin inte perfekt.

Om jag arbetade oftare på detta bibliotek skulle jag också önska att jag inte skulle behöva betala för toalettbesök.

Reservera ett bord på förhand

 Mitt på dagen finns det knappt några lediga arbetsbord kvar. Vid Stadsverkstadens infodisk får jag veta att Bibliotek 10 är populärt i synnerhet på eftermiddagar. På våren finns det många som läser inför tentor och inträdesprov men också bibliotekets mötesrum är ofta fullbokade.

Många har med sig sin egen dator men även bibliotekets kunddatorer används aktivt. PC:arna är som hemdatorer, alltså har användningen av dem inte begränsats. Bibliotekets Mac-dator är ofta upptagen eftersom den har program som alla inte har hemma hos sig.

Läs mer om arbets- och mötesrummen på Helmet-biblioteken på webbplatsen Varaamo.fi. Utrymmen får bokas avgiftsfritt med bibliotekskortets nummer.

Läs mer om Varaamo.

Kom med idéer om ett modernt arbetsbibliotek

Hur kan biblioteket stödja gemensamt arbete och företagande? Detta funderar man på under en avgiftsfri verkstad måndagen den 22 maj 2017 kl. 17.30. Läs mer om evenemanget och anmäl dig senast den 15 maj 2017.

Text och foton: Jenni Saarilahti

En del av Bibliotek 10 är stängt 11.5–21.5

Vad önskar man sig av biografen i Ode?

En hurdan biograf passar in i ett bibliotek? Uppgiften om att det planeras en biograf i Ode inspirerade kommande besökare att komma med idéer om biografens repertoar och miljö på Facebook. Det är fortfarande fritt fram att bidra med idéer!

Något gammalt, något nytt… På biografen i centrumbiblioteket Ode ska enligt stadsbornas önskemål visas åtminstone gamla finländska, svenska och franska filmer. I ett önskemål nämndes polska konstfilmer från 1970-talet. Även nya europeiska filmer väcker intresse.

Som ett slags motönskan nämndes ett par gånger att filmerna på Ode borde komma från någon annanstans än från Amerika.

I ett svar betonades i synnerhet en god bioupplevelse:

– Jag skulle framför allt vilja att de tillgängliga platserna är bra platser i mitten i stället för platser längst ut på kanten i första raden. Man skulle kunna tro att det inte är något problem i en nybyggnad.

Teman och evenemang intresserar

Många personer som deltog i diskussionen om filmer önskade sig olika slags teman och filmserier. Till exempel följande typer av filmer skulle man gärna vilja se på Ode:

         sci-fi-klassiker
         berömda västernfilmer
         dokumentärer som förändrat världen
         en enskild regissörs hela produktion som en serie

En regissör vars namn nämndes var Aki Kaurismäki. En filmvän önskade att Ode kommer till räddning i en situation där man kan se mer speciella filmer närmast bara på filmfestivaler:

– Alltså utöver klassiker även nya delikatesser från världens alla hörn, en stark dokumentärnärvaro och som pricken över i ett mångsidigt utbud av barnvänliga filmer.

Gemenskapsandan har också nått biograferna.

– Utöver filmer kunde det också finnas efterfrågan på gemensamt tittande av olika typer av direktsändningar, vare sig det är fråga om Eurovision Song Contest, konserter, idrott eller opera, ljöd visionerna i ett av önskemålen.

Kom med ett eget förslag

Hur kommer biografen på första våningen i Ode då att bli? Bakgrund till och riktlinjer för biografen beskrivs i artikeln Elokuva saapuu kirjasto Oodiin

Önskemålen och förslagen i artikeln har plockats ur diskussionen på centrumbiblioteket Odes Facebooksida. Kom och delta i diskussionen. På Odes Facebooksida finns information om bland annat kommande diskussionsmöten och evenemang kring planeringen av Ode. Du kan också skicka respons på centrumbiblioteket per e-post till bibliotekets kontaktpersoner. Kontaktuppgifterna finns här.

Text: Jenni Saarilahti

Nervbanor och blodådror uppstår under jorden

Ifall stålstrukturerna kan ses som Odets skelett, är hustekniken dess nervsystem och blodådror. Nu arbetar man med förutsättningarna för att biblioteket ska få elektricitet, värme, vatten och frisk luft. De tekniska systemen får sin början under jorden i bibliotekets källare.

Hustekniksinstallationen avviker något från det vanliga dock, eftersom man i monteringen måste ta i beaktande att byggnadens stomme eventuellt lever, och också till exempel de behov som biografen och inspelningsstudiorna har. I källaren studeras installationsplanen av Are Talotekniikka Oy:s projektledare Tony Lindholm (till vänster), rörmokare Simo Järvelä (i mitten) och projektledaren för rörarbetet Jani Lindvall.

Enligt Lindholm och Lindvall är det sällsynt att det finns en risk för att hela stommen flyttar på sig när man installerar husteknik. På Odets bygge beror det här på den inomhusbro som bär hela huset, som kräver att strukturen har lite spelrum att röra sig. Som lösning på problemet kom man på kompensatorer som installeras inne i rören, som mjukar upp rörelsen. Därtill monterar man flera fäst- och styrpunkter. Dessa dämpar ljuden från rören och bruset från ventilationen.

– I det här projektet är akustiken viktig, och ett bibliotek har ju som utgångspunkt en ganska dämpad ljudmiljö. En särskild utmaning är ljuddämpningssystemen för biografen och studioutrymmena. För biografen ska skräddarsydda ljuddämpningskammare installeras. Planen för dem överlåts till akustiker, som räknar ut de optimala oktavbanden och slutgiltiga decibelvärdena, berättar Tony Lindholm.

Rörinstallation i rena utrymmen

Även om man lätt kan föreställa sig att en källare som håller på att byggas vore kall, mörk och dammig, är Odets källare allt annat. Den tillfälliga uppvärmningen är påslagen, lamporna brinner och utrymmet är rent.

– Det är fråga om ett bygge av den krävande P1-renhetsklassen, vilket innebär att luften inte får vara dammig. Maskinerna för ventilation anländer om några veckor. De får inte smutsas ner av löst smuts redan i monteringsfasen, förklarar Tony Lindholm.

I källaren byggs flera maskinrum, varav de största är upp till hundra kvadratmeter stora. Installationen av stomrören i maskinrummet på bilden är nästan klar. I väggarna har man lämnat hål för genomföring av den kommande rörläggningen. Så småningom kommer hela utrymmet att fyllas med olika apparater.

I maskinrummet kommer teknisk utrustning för till exempel fjärrvärme och fjärrkyla samt värme- och kylsystem för ventilationen jämte värmeåtervinning att installeras. Det tjocka röret i mitten är en ventilationskanal.

Murandet av mellanväggarna och monteringen av stomrören fortsätter runtom källaren. Av stomrören formas hela fält i taket, då upp till ett dussin rör kan monteras sida vid sida. I rören pumpas vatten eller glykol, allt enligt om huruvida det behövs vätska för uppvärmning, nedkylning, för användning eller för att hindra något från att frysa. En svetsare jobbar med en förgrening på en värmeledning för att ansluta radiatorer, alltså värmeelement.

Rörmokare Simo Järvelä monterade fästen för fettavloppen i ett utrymme under restaurangköket. Industriella storkök kräver syrafasta avlopp, eftersom plaströr inte håller för till exempel hett stekfett.

Skelettet växer ovan jord

YIT:s ansvariga arbetsledare Tero Seppänen berättar att Odets stomme har blivit klart i rask takt: av stålstrukturerna har 65 procent monterats. Stommen borde vara nästan klar mot slutet av juni.

– Stommen är krävande. Vi måste fundera noggrant på den ordning som vi gör allting. Ifall något visst arbetsmoment stoppar arbetet på stommen, måste vi byta på arbetsordningen och hitta nya alternativa monteringsplatser för att hålla oss till tidtabellen. Skelettet kommer att börja se ut som ett hus mot sommaren, när vi kan montera yttertaket och träelementen och strukturerna i glas på fasaden.

Svetsarbetet på stålbågarna som bär huset är klara, och även inspektionen av svetsfogarna har blivit klar. Mellan bågarna har man redan kunnat montera korsverk som en del av stommens massiva korsverkskonstruktion. På bilden syns i övre delen av schaktet en gjutplatta i betong som gjuts på platsen, som har som uppgift att ge sidostöd åt stålbågarna.

I husets norra ända har man börjat montera ihåliga plattor, det vill säga det som blir de olika våningarnas golv och tak. I april arbetade man i det som kommer att bli foajén invid biografen.

I byggnadens norra ända har man också lagt upp korsverk som stöder balkongen. Inga korsverk har ännu monterats i mitten av byggnaden, då de skulle vara i vägen för lyftkranen som monterar yttertakets stålkonstruktioner.

Aaro utbildade sin pappa under faderskapsledigheten

Byggingenjör Topias Rintala har just återvänt från en fem månader lång ”utbildning”, eller sin faderskapsledighet, där den lite över ett år gamla Aaro bland annat lärt honom om hantera stress, organisationsfärdigheter och att göra många saker på en gång.

– Med ett litet barn får man ofta handskas med ännu svårare saker än på bygget, särskilt nu när barnet börjat gå, erkänner den färska pappan.

Rintala har kommit till biblioteksbygget från bygget för Alberga seniorcenter. Han har som uppgift att övervaka tidtabellen och kostnaderna. Den utbildning han fått från Aaro har varit nyttig här, då det krävs god reaktionsförmåga att hoppa på ett tåg som redan rör sig.

 

Text och foton: Liisa Joensuu/Tmi Magic Words

Så här byggs Ode

Titta på videon hur centralbibliotek Ode byggs.

 

Med ultraljud in i stålets innersta

Samtidigt som man bär tunga stålpelare och ihåliga plattor kring Odets bygge med lyftkranar, håller man också på med detaljarbete med lättare, manuella redskap. Särskilt svetsfogarna har fått mycket uppmärksamhet. Suomen Testauspalvelu Oy inledde i mars en granskning av svetsfogarna på stålbågarna som bär upp biblioteket. För detta krävdes en liten ultraljudsapparat, magnetpulver, och ett magnetiseringsok som ryms i handen.

– Vi började kontrollerna i bågarnas södra och norra ändor. Svetsfogarna kontrolleras när de är helt färdiga. Vi kontrollerar att inga svetsningsfel har blivit kvar i fogen, och att den inte spruckit när den svalnat. Även om svetsningarna görs i tält som skyddar mot vädret, kan det särskilt om det regnar eller är fuktigt i luften bildas väte i fogen, som kan orsaka en spricka i ett senare skede, berättar verkställande direktör Tarmo Tuomela, samtidigt som han granskar ultraljudsapparatens skärm.

Det är ett noggrant arbete att testa fogarna med ultraljud, då de enbart är två till tre millimeter tjocka. De finns så många av dem att de är lika tjocka som bågens kapsel, 120 millimeter.

– Ultraljudsapparaten skickar en ljudvåg genom stålet i en noga utvald vinkel. Ifall fogen är hel, kan ljudet fritt färdas genom stålet. Fel däremot gör att ljudet reflekteras tillbaka. Det kommer ofta reflektioner i manuellt svetsade fogar, och då måste man fastställa om resultatet är godtagbart eller ifall fogen måste öppnas och svetsas på nytt, förklarar Tarmo Tuomela grundidén.

Förutom ultraljudstestande används magnetpulver för att testa fogarna. Tarmo Tuomela sprutar först lite vit målarfärg ovanpå stålkapselns svetsyta, som kontrastfärg. Efter att den torkat tar han en sprayflaska och täcker ytan med svart magnetpulver. Idén är att magnetpulvret samlas ovanpå eventuella fel, när man lyfter oket och dess plus- och minuspoler som syns på bilden ovanpå pulvret.

Man kan se var stålbågarna svetsats genom att se var väderskyddstälten står. Bägge bågar har sju svetspunkter, alltså sammanlagt 14 punkter där man gjort fogar. Ändkapslarnas skyddstält syns inte på bilden. Bågarnas vikt vilar ännu i detta skede ovanpå det stödande ramverket.

Centrumbiblioteket är för Suomen Testauspalvelu ett medelstort bygge. Företaget arbetade i tiderna till exempel med att kontrollera stålkonstruktionerna i Kampens köpcentrum, och ansvarar för kontrollen av de ståldelar som tillverkas i verkstäder för köpcentret Red som byggs i Fiskehamnen.

– De första kontrollerna av bibliotekets stålkonstruktioner gjorde vi redan på Normeks verkstad i Uleåborg. Vi är specialiserade på fysisk måttkontroll, det vill säga kontrollmätning av delar. Med den kan man utreda om till exempel stålbalkarna har tillverkats på rätt sätt och att alla hålen är på rätt platser. Även små fel blir mycket värre på bygget, och i tunga konstruktioner kan de orsaka stora problem, berättar Tarmo Tuomela.

Pelarna på plats i norr

Biblioteket byggs från norr mot söder. För publiken är ett av de mer intressanta objekten i norr biografen, den första någonsin i ett Finskt bibliotek. På datormodellen syns den utmärkt i rött, liksom också stommens första stålpelare som rests bakom den.

Mellan trappschakten och biografen i byggnadens norra ända kommer man att bygga både tekniska utrymmen och kontor. I schakt ett som syns till vänster har man börjat montera trappelementen, medan man i schakt två till höger håller på att gjuta fast trappavsatserna. Ändorna på stålbågarna som bär upp huset lyser blåa på bilden.

Biografen är lätt att känna igen på bygget tack vare dess stigande golv. Utrymmet har fått sina första fält av ihåliga plattor, som formar taken och golven till de olika våningarna.

Stålpelarna är det första som monteras i stommen. Så småningom läggs horisontella balkar till de stående pelarna, och i sinom tid blir hela stommen ett jättelikt ramverk.

Här förbereds en stålpelarens grund för resningen invid biografen, i det som kommer att bli foajén. Stombygget framskrider en pelare och balk i taget, som ett jättelikt pussel.

På den färdiga byggnadens västra sida finns en lång balkong, med utsikt över Medborgartorget och Riksdagshuset. Även balkongen byggs med stålramverk. Det sydligaste monterades i mars.

Varje bit i pusslet och att få den på rätt plats kostar. Byggingenjör Ville Nevala ansvarar följer upp och förutser kostnaderna. Han studerar byggteknik och byggekonomi vid Aalto-universitetet.

– Mitt diplomarbete är snart färdigt. I min kandidatexamen skrev jag om grund- och bergsbygge, och diplomarbetet har att göra med planeringsledning och schemaläggning, berättar han.

Odets bygge har enligt Nevala hållit tidtabellen och budgeten väl. För att arbetet med stommen ska framskrida enligt den planerade tidtabellen har lite ökade resurser krävts nu på våren.

 

Text och foton: Liisa Joensuu/Tmi Magic Words

Temat Tillsammans styr inredningsarbetet i Ode

Valet av möbler till centrumbiblioteket respekterar Odes arkitektur, betjänar de olika funktionerna och besökarna i biblioteket, samt gör det möjligt att variera rummen och stämningarna i biblioteket. Principerna för hållbar utveckling och tanken på ett bibliotek gemensamt för alla styr också planeringen.

Då centrumbibliotekets möblering planeras är utgångspunkten byggnadens mäktiga arkitektur, vars mest synliga beståndsdelar är trä och glas. Biblioteket har tre våningar som alla har olika funktioner. Bibliotekets användare är en blandad skara av finländare i olika åldrar och med olika bakgrund. Dessutom kommer det att finnas utländska gäster.  Då vi vill få en sporadisk besökare att bli stamgäst har inredningen stor betydelse: den bör få besökaren att trivas, locka till aktivitet och skapa en vilja att pröva något nytt. Ode ska kännas som besökarens eget rum.

Centrumbiblioteket är ett av projekten inom jubileumsåret Suomi Finland 100. Det byggs under jubileumsårets devis ’Tillsammans’.

kaupunkiverstas_7907

 

Mot ett gemensamt, tryggt och mångsidigt bibliotek

Tillsammans med de blivande besökarna har vi gjort upp några hörnstenar som styr valet av inredning i Ode. Vi vill att Ode ska vara:

Tryggt. I ett stort offentligt bibliotek som ligger mitt i en stor stad bör inredningen och de olika miljöerna vara trygga och skapa en trygghetskänsla.

Estetiskt, lekfullt och inbjudande. Vårt bibliotek blir ett välbesökt flaggskepp med en estetik som respekterar varje besökare. Biblioteket blir lekfullt och lockande genom kontraster, överraskningar och varierande stämningar.

Smidigt. Inredningslösningarna är en fortsättning på byggnadens genomgripande idé att utrymmet skall vara lätt att variera enligt användningsbehov och stämning. Besökarna kan också forma rummet efter sina egna behov genom att flytta på möbler.

 

 

pasila_lapset_2088-2_henkilökuntaetsii

”Tillsammans”. I Ode kan besökarna lätt kommunicera och samarbeta. Tydligt och vägledande. Rummen och inredningen gör det lätt att röra sig i huset. Du känner igen alla funktioner utan besvär. Behärskat ljudlandskap. Också inredningen stöder det ljudlandskap som passar för de olika våningarna och rummen. Medborgarna är med i planeringen. Planeringen av centrumbiblioteket har följt principen att ta med medborgarna. Detta fortsätter också när det gäller inredningen till den del det är möjligt.

Ekologiskt och miljövänligt. Ända från början har projektet Ode betonat principerna för hållbar utveckling. De följs också då inredningen planeras.

Kvalité och smidigt underhåll. Möblerna i Ode är hållbara och de går att reparera och att ersätta. Dessutom bör de tåla smuts. Centrumbiblioteket är ett märkesprojekt för jubileumsåret för Finlands självständighet, så vi prioriterar inhemsk produktion alltid då det är möjligt.

 

kirjasto10_pokkarit_3311_jpg

Under åren 2011 – 2012 insamlades stadsbornas drömmar om biblioteket. De utnyttjades då vi gjorde upp principerna för centrumbibliotekets planering. Sammanlagt fick vi över 2300 drömmar som analyserades och grupperades. En av grupperna handlade om arkitektur och inredning.

Läs också: Sisustusarkkitehti Heikki Ruoho kertoo sisustussuunnittelun nykyvaiheesta ja kalusteideoista. http://keskustakirjasto.fi/2017/02/23/heikki-ruoho-ja-oodin-sisustuksellisen-ilme/ (på finska)

Text: Jenni Saarilahti

Översättning: Susanna Söderholm